Skolan som Gud glömde

Hade bestämt mig för att aldrig säga orden "den här jävla kommun", men nu tänker jag precis dom orden allt oftare. Alltså, jag har och har haft anledning att riva upp himmel och helvete för till exempel skolans agerande. Eller rättare sagt brist på agerande. Jag har upplevt näst intill total avsaknad på ambitioner och engagemang bland både rektorer och lärare. Varenda rektor jag har träffat i grundskolan har varit en katastrof. Jag har slösat bort massor av tid på otaliga elevvårdskonferenser där det i all hast "hittats" på en åtgärd som sedan aldrig blev av.

Alla barn kan inte uppbåda motivation inifrån sig själv när det går tungt. Många behöver dessutom ordning och struktur för att inte stressas ihjäl. Det går inte att ena dagen undervisa i ett materialförråd och nästa gång i ett stort ekande uppehållsrum eller att hela tiden slussas runt i olika gruppkonstellationer. Det går inte heller att tillsätta resurser genom att fylla på tid på den lärare som råkar vara övertalig eller inte har full tjänst om den personen inte ens är intresserad. Det krävs en kompetent människa som är beredd att engagera sig och som har fokus på de kompetenser barnet faktiskt besitter. Under alla dessa år som gått har jag bara mött två sådana lärare. Helt underbara personer med ett förhållningssätt som får vem som helst att blomma. Den ena har nu lämnat kommunen och den andra har man ryckt undan mattan för.



För mig är det inte alls konstigt att eleverna i den här kommun ligger längst ner på landets betygsstege. Skolans svek är så jävla stort mot både barnen, deras och allas vår framtid.

Skolan är livsfarlig
sagt av min psykologilärare på universitetet.




Allmänt