Min värld
om jag släpper mina fingrar fria att skriva om det som rör sig i min hjärna hamnar jag i bakom galler och därför blir det mest trams skrivet i min blogg. Så känns det i alla fall just nu. Kanske borde jag bli engagerad politiker för att kunna vara med och påverka och få utlopp för all frustration. Det är farligt med frustrerade människor som inte får utlopp för sin frustration.
Jag är i alla fall glad att misären på Näsbygården har lyfts fram i media. Hoppas bara att det leder till en bättre tillvaro för de sjuka och beroende människorna som bor där. Mina upplevelser från den tid då pappa bodde där hänger som en tung sten runt min hals. Bilderna är tydliga och smärtsamma. Föreståndaren var och är en katastrof.
Även om livet känns ganska pestigt för tillfället måste jag medge att kvällens snöskottning var riktigt härlig, lätt snö och milt väder.