Förnimmelse av sanning/faktum






Ofta har jag en känsla av att veta utan att veta.  Så är det säkert för de flesta människor. Vissa kallar det intuition. Kanske en kombination av lyhördhet för människors signaler, min egen fantasi och livserfarerenhet.
C G Jung var säker på att intuitionen är ett sjätte sinne och inte en sammanslagning av våra övriga fem. Därom får de lärda tvista vidare om. Hur som helst ska man lita på sin intuition. Det har livet lärt mig och ändå tvekar jag och väntar på "synliga" fakta.

Det fanns en tid när jag blev ifrågasatt, men i efterhand fick jag kvitto på att det jag trodde/kände/visste stämde till punkt och pricka. Att ha tillgång till sin intuition är inte enbart av godo, det kan vara ytterst smärtsamt och ångestframkallande när det gäller att ta beslut utan dessa "synliga" fakta. Att ta klivet ut i det okända och inte veta hur man landar. Förnuftsmässigt är livsinställningen att det mesta blir bra, och oftast bättre. Varför tveka???

Byter ämne och konstaterar att det fina vädret lyser med sin frånvaro. Har istället börjat sy nya gardiner till övervåningen. Det har inte blivit så mycket sömn de tre senaste nätterna på grund av lanande ungdomar på övervåningen. Om jag orkar ska gräsmattan klippas och en del sommarsaker ska få flytta in i bodan.