Min dröm - en utopi

När det är roligt går tiden fort. Påskdagarna gick alldeles för fort, men jag är nöjd och glad att käraste Evelina var hemma så att jag fick rå om henne någon stund då och då. Vi åt god mat och jag åt som vanligt alldeles för många påskägg, och då menar jag godispåskägg.

Nu är det jobbet som gäller. Ingen rast och ingen ro, bara skrubba på och gno i väntan på att det ska bli nästa ledighet.


Jag har en dröm. En passionerad dröm om en lång befriande ledighet som kommer allt närmare. Idag har jag nämligen träffat löneassistenten och fått redovisat vad min tjänstepension innebär i pengar per månad om jag slutar jobba och tar ut allt från och med i höst fram till 65 år eller tar ut den från 65 år och livet ut. En sak är i alla fall säker och det är att jag blir definitivt inte rik på pengar. Nä, det är tvärtom skamligt så dålig pension jag kommer att få trots att jag jobbat mer än 40 år. Det kommer inte att finnas ekonomi till guldkanter i form av resor och upplevelser som jag drömt om. En karg verklighet på gränsen till existensminimum väntar.
I och för sig har jag mycket annat som pengar aldrig kan ersätta. Jag älskar och får kärlek tillbaka.
Det mest betydelsefulla i livet är trots allt vänner, nära och kära. Utan dem vore livet meningslöst.

Allmänt