Kunde inte se målbilden

Igår var jag till Luleå med Lillemor, Maria och Hanna. Det är alltid roliga resor med glada skratt, gofika och god mat. Jag inhandlade nya jeans och en vinterjacka. Maria är suverän att se vad som passar mig. Vinterstövlarna var lite för dyra för min kassa så de får vänta. Jag kan knappt fatta det men jeansen är storlek 38, slim dessutom. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få uppleva att komma i den storleken. Inombords är jag densamma oavsett vad vågen har visat genom åren men nog har det varit med stor sorg som jag har köpt allt större storlekar. Köpte också två tröjor på en ungdomsbutik men de var tajta. Väldigt tajta. De får nog ligga till sig i garderoben.

Idag var jag på återbesök till hjärtläkaren och hon mumlade nöjt när vågen stannade på minus 28,7 kilo. Midjemåttet var tydligen också på rätt sida om gränsen. Fast runt magen är jag fortfarande rätt så rund. Det kanske aldrig går bort, men det gör ingenting. Däremot har jag krympt från 163,5 till 161 centimeter. Det lär bli att äta mindre blodtrycksmedicin men först ska jag ha dygnsmätaren. All medicin man slipper är ju bara bra.

När jag kom hem idag gick jag direkt ut i det fina höstvädret och krattade ihop massor av lövhögar. Får ta bort de i morgon när jag hjälp anländer. Kissen njuter verkligen av att få vara utomhus. Hans yviga svans viftar glatt, till och med då han ligger ner och putsar sig.

Nu väntar jag hem käraste Evelina. Jättekul att få rå om henne ett par dagar. Ska ta fram löjrom och frossa på i kväll. Måste åka och köpa rödlök, gräddfil och gott tunnbröd.