En gammal klippbok
För många år sedan fick jag överta en gammal koffert med diverse innehåll som tillhört faster Svea, alltså hon var inte min faster utan mitt xx:s faster. Hon var översköterska på epedimisjukhuset här i Kalix, mycket bestämd och inte känd som den vänaste har jag förstått. Min bekantskap med henne var dock bara av det trevliga slaget. Jag tror att vi gillade varandra. Två självständiga kvinnor med åsikter!!! Hon var född 1896.
I kofferten fanns klippboken som numera ligger i min bokhylla. Den innehöll bland annat ett högtidligt tackbrev från Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm för att hon hade skänkt 220 kronor till deras sociala hjälpverksamhet. Detta var 1947 så 220 kronor var en ganska stor summa pengar. Idag motsvaras det nog av ett värde på nära fyratusen kronor.
Hon var äldst av 13 syskon. Tidigt slussade hon in sina yngre systar i sjukhusvärlden som biträden och när flera av dem emigrerade till USA åkte hon själv dit och hjälpte bland annat till med att starta upp ett hem eller ensjukinrättning för barn.
Hon var medlem i Vita Bandet som var en kvinnlig nykterhets- och fredsorganiskation som vilade på kristen grund. Föreningen underströk kvinnans sociala ansvar, och kämpade bland annat för kvinnlig rösträtt, lika lön och att kvinnor skulle behandlas lika som männen.
Vita Bandet bildades av kvinnor i USA redan på 1870 talet för att förmå krogar att sluta sälja sprit för att få ett nyktert samhälle. Föreningens valspråk var "Allt vad i viljen att människor skola göra Eder, gören i ock för dem". Hur aktuellt som helst även i dag.
Det har varit en bra dag idag. Käraste Evelina kom hem på eftermiddagen och då beställde vi kinamat. Sedan har jag och mr x varit och lämnat igen formateringscd:n som han lånade igår. Nu är det kväll och jag är trött.