Vaknatt för mig och katten
Åkte och hämtade bromsoket jag hade beställt på Mekonomen och därefter blev det avfärd mot Happis. När jag lämnat bilen på verkstaden promenerade jag till Monica och Bosse. Alltid trevligt att träffa dom, tyvärr blir det alltför sällan. Våra gubbar spelade en gång i tiden i samma band och för väldigt länge sedan jobbade Monica på nsd och jag på kuriren. Då var vi unga och fyllda av framtidshopp. Nu är vi nog mest förvånade över hur många år vi har blivit. Tiden har gått så himla fort. Alldeles för fort.
Det blev inte så fasligt dyrt på verkstaden som jag hade befarat. Nu är i alla fall bromsarna ok, men de förbaskade varningslamporna lyser ändå. Verkstadskillen trodde att det är tändkablarna som har något brott som gör att det stör ... ja då är det väl bara att byta dom och se vad som händer.
Nu känns ögonlocken väldigt tunga och det lär bli en riktigt skön natt.