Ett dygn med blodtrycksmätare

Det är inte första gången jag går omkring med en blodtrycksmätare på överarmen, men det är första gången som jag gör det utan att vara vansinnigt irriterad. Den jag fick i morse var av modernt snitt, liten och fräsch. Förra gången var det en tjock solkig manschett som hasade ner över armbågen och en snuskigt äcklig slang med plåsterrester som klibbade fast på ryggen. Jag kände mig smutsig i flera dagar efteråt. Man vet ju aldrig vem som haft den och var dom haft den. Fast egentligen så var det så att sista gången när jag skulle ha den så ringde jag till sjukhuset och frågade om de hade någon fräschare mätare och när de inte hade det så tackade jag nej!!!
Hittills är blodtrycket bra. Faktiskt jättebra, typ 112/67, vilket tyder på att min kropp är i väldigt ungdomligt skick .... skojar bara .... syftet den här gången är att läkaren ska kunna bedöma hur mycket hon kan sänka mina medicindoser. Jättebra att det är åt det hållet för en gångs skull. Faktiskt har jag missat att ta en av tabletterna under åtminstone tre veckor.

Dagen har varit som en vanlig arbetsdag men slutade lite trevligare än vanligt för att chefen överraskade med frukt- och godiskorg till sin personal.

Hemma igen åt mr x och jag varsin filtallrik med Axas lyxmusli och sedan gick jag ut och städade min bil som var ordentligt skräpig efter Umeåresan. Kissen har också fått vara ute så nu skulle jag kunna göra något roligt som att hälsa på någon, dricka kaffe och äta gofika. Min första tanke var att gå på bio och se Bröllopsfotografen men det går inte när jag har brummeriet på armen.

I morgonbitti ska jag tillbaka med mätaren och då tror jag att jag passar på att vaccinera mig när jag lika är på sjukan. Inte hör jag väl till någon prioriterad riskgrupp men någon dag hit eller dit kan inte spela så stor roll i det här lilla samhället.

Allmänt