Vilda westernkväll
Kommunalrådet och min kompis Mary Lou
Sitter här lite tung i huvudet efter gårkvällens häftiga westernfest. Jag tror att det är många med mig som idag är jätteglada över att vi kom oss iväg på kommunens stora persofest. Det har precis som varje år varit massor av negativa anspeglingar än hit och än dit på att kommunen lägger skattebetalarnas pengar på en "dyr" fest. Jag har väl genom åren också haft åsikter på ett och annat, men precis som alla andra arbetande människor behöver vi kommunanställda få uppskattning för vårt jobb. Och den uppskattningen ska ha hög kvalitet och det var det i går.
Min kompis Pocahunta med make
Lokalen, en inbyggd fotbollsplan, var helt omgjord till stämningsfull westernmiljö. Musiklinjens countryshow var något i hästväg. Superproffsigt! Det som förvånande var att så många kommunanställda män verkar ha en cowboymundering i garderoben. Där ser man vad som rör sig i våra innersta drömmar! Det vimlade av sheriffer, ursnygga skurkar, indianer, vanliga cowboysare av båda könen samt den grupp jag själv tillhörde, nämligen världens äldsta kvinnliga yrke.
Dansmusiken var ett undag från det braiga. Har lite svårt för hästjazz och särskilt när ljudnivån spränger smärtgränsen. Country går inte hem hos mina bensprittarnerver.
