Upprörande
Idag blev jag riktigt upprörd. Fick höra om en liten flicka som mobbas på sin skola. Det har pågått i flera år. Skolan är liten och beskrivs som idyllisk med fina antimobbningsplaner. Vid samtal med läraren säger denne att om O bara inte gick dit där mobbarna håller till så skulle det inte bli någon mobbning. Alltså ska hon stå utanför fönstret till lärarrummet och inte kunna röra sig som de andra eleverna. Det är så hennes raster ser ut. Hon som är offret är enligt läraren den som ska ändra sig. Hon ska inte ge svar på tal, hon ska inte bli arg när hennes kläder slits sönder och grävs ner i sandlådan. Hon ska stå ut med att bli kallad fet och ful och att hon luktar illa. Det börjar redan i skolbussen på väg till skolan. Hon får inte sitta bredvid någon, hennes skolväska göms längst bak i bussen osv.
Det mest förskräckliga är att lärarna står på mobbarnas sida och väljer att i första hand att lägga skulden på flickan. Jag är absolut säker på att hur mycket den här lilla flickan än ändrar sig så kommer hon att vara utsatt. I skolan ska det vara nolltolerans när det gäller mobbning. Jag tycker att det är dags för polisanmälan.
För mig som har viss erfarenhet från den här skolan är det egentligen ingenting nytt. Jag upplevde att det fanns en norm som sa att om man är "olik" får man skylla sig själv.
Idag blev jag också så arg och upprörd att jag åkte hem från jobbet och la mig raklång på sängen i minst en timme. Jag fattar inte hur man ska få en tonåring att förstå sitt eget bästa. Tips och idéer mottages tacksamt.
Sedan när jag åkte tillbaka till jobbet möttes jag av supergott fika och ett muntert persomöte. Mmmmm! Det funkade som balsam på mina upprörda känslor.När magen var proppad var det dags att prova kläder inför kommunens stora persofest på fredag. Lillemor tryckte med lite våld in mig i väldans elegant blåsa. Kul!
Förmiddagen bestod av kultur, nämlingen teater för barn. Idag bjöds två skolor på en interaktiv historia som jag tror gick hem hos barnen. Själv var jag lite skeptisk till att börja med, men barnen levde sig verkligen in i berättelsen. En pojke i publiken ropade entusiastiskt till den stackars ensamme bonden vars fru och barn flyttat till staden "Ring och säg att du älskar henne!"
Det är roligt att ha uppdraget att köpa in dans, musik och teater till barn och försöka bjuda dem på hela smörgåsbordet. Allt faller inte alla i smaken, men det får jag stå ut med. Högstadiet är ett kapitel för sig. Där är det inte mycket som går hem, oavsett vad det är.
Det roligaste idag var när min vän ringde från sjukhuset, betydligt piggare än i går. I morgon flyttas han närmare mig och då ska jag åka och hälsa på.