Oroväckande besked

Idag på jobbet fick jag ett meddelande att jag skulle ringa ett telefonnummer med väldigt många siffror. Jag försökte ringa men kom inte fram. När jag kom hem ringde samma nummer och det visade sig vara min väns dotter som bor i Holland. Jag förstod direkt att det hade hänt någonting. Nu vet jag att min vän ligger på intensiven 35 mil härifrån och att det förmodligen är ett virus som slagit sig på hjärnan. Nu i kväll är läget stabilt, enligt hans son, så jag hoppas innerligt att det vänder så att han snart är frisk igen.

Livet är oförutsägbart fast vi gärna vill tro att vi har full koll. I och för sig är det väl tur att vi inte hela tiden går omkring och oroar oss för vad som kan hända. Om man gjorde det skulle man nog bli galen fortare än kvickt.

Idag snöade det rejält och jag är säker på att det var många med mig som blev jätteglada. Efter flera veckors surväder är vi mer än redo för det vita vintertäcket.

I kväll har jag och mr x varit ut på den vanliga övningskörningsrundan. Tyvärr blir det ofta ett stopp vid någon godishylla. Inte alls bra för mig. Och definitivt inte för honom heller.
Kvällens körrunda gick till sonen med familj eftersom jag behöver låna en mobilladdare. Min egen laddare har gått upp i rök. Batteriet är tomt och ingen av deras laddare passade. Väldigt olägligt just nu när vännen är sjuk.

Nu väntar en stund i tevesoffan innan det är dax för träff med John B.

Tänker kryapådigkramar till vännen.






Allmänt