Kalastime

Dygnsrytmen är alldeles ur led. Orsak: Ljusbrist. I natt låg jag vaken till vid fyratiden och i morse var jag död. Tog mig mot alla odds upp och ut i friska luften med kissen medan det var lite ljust. Ett tag såg det ut som att solen skulle orka fram, men icke, diset segrade.

Dagen har varit lugn. Körde lite skräp till sorteringen och förberedde middag till mr x. Själv ska jag på födelsedagskalas med god mat och dryck i trevliga människors sällskap. Kul!
Nu väntar dusch och spackling. Sedan måste jag bestämma om jag ska den lite för stora blusen eller den lite för snäva tröjan. Otroligt svåra val! Som vanligt är det svart som gäller. Snart ska jag inhandla den "lilla svarta". I trettio år har jag drömt om att kunna slinka in i litet snävt fodral som passar för alla tillställningar. Nu kan jag det! Jippi! tack snälla doktorn för operationen. Nä, skämt åsido så är det inte allt att vara "smal", det viktiga är att må bra och orka röra sig. Som 60-åring blir man inte precis vacker av att gå ner i vikt. Rynk, rynk.

Känslorna för det som de senaste dagarnas blogginnehåll lever fortfarande inom mig. I natt drömde jag att en pojke sa till en flicka att det luktar skit ur hennes skolväska och då tänkte jag att det utsatta barnet borde svara att hon också känner skitlukten men att den kommer ur hans mun. När jag vaknade var jag glad för att jag är så pass klok att jag inte bad henne säga det. Hämd leder ingen vart. Min filosofi är att den som är dum oftast biter sig själv i svansen.

Nä, nu är det bara två timmar tills det är kalastime. Full fart mot sminket.