Helgdagskväll utan brasa
Så skönt det hade varit att sjunka ner i soffan på mjuka lammfällen framför en sprakande brasa medan regnet piskar mot rutan. Nu finns det tyvärr ingen eldstad i mitt hus, men om jag riktigt drömmer mig bort kan jag ana doften. En sak är säker och det är att en dag ska det installeras en braskamin i mitt hus och färdigkluven björkved ska finnas i bodan. Basta!Dagen har inte bjudit på några speciella överraskningar mer än att jag gick igång på städfronten så fort jag kom hem. Siktet var inställt på hall och trapp, men det blev bara hall och det är väl gott nog. Däremot har jag fållat upp ett par byxor som jag ska ha på kalaset i morgonkväll. Längtar!
Efter gårdagens givande telefonsamtal till BEO (Barn- och elevombudsmannen) kollade jag hans blogg och så här skrev han:
Ingen är för mobbning. Ändå går tiotusentals elever till skolan rädda för att bli slagna, hotade eller retade. Varför? Jo, för när någon utsätts skuldbeläggs den som mobbas. "Det är väl inte konstigt, som hon beter sig." "Det är självvalt, han ...."
Precis så resonerar lärarna på skolan jag skrivit om de senaste dagarna. En otrolig besvikelse. Jag är arg och tänker minsann använda den kraften till något konstruktivt. Det finns nog inte något som väcker raseriet i mig mer än när gamla, barn och handikappade nonchaleras. Jo, en sak till gör mig nästan galen och det är när de som skulle kunna göra något låtsas att allt bra bara för att slippa engagera sig.
När min pappa bodde på Näsbygården försvann de gamlas guldkant. Efterrätter, fikabröd, frukt, färska grönsaker och eftermiddagskaffet drogs in. Inte ens den lilla guldkanten som lite gott att tugga på fick de gamla döende ha kvar. Det är så sorgligt så det gör ont i hjärtat. När jag ringde till chefen på stället försvarade hon sig med att de gamla blev för tunga för personalen att lyfta. När jag inte var nöjd med det svaret drog hon till med att de gamla växte ur kläderna och då blev de anhöriga arga för att de fick köpa nya kläder!!!! Till saken hör att de flesta gamla på avdelningen var svårt sjuka och led verkligen inte av övervikt. Personalen på avdelningen berättade att de inte ens fick lov att beställa hem skorpor. Vi löste det på så sätt att vi försåg våran pappa med en liten elektrisk kylbox som vi fyllde på med sånt han gillade. Inte populärt hos personalen men pappa var glad och nöjd.
Ve och fasa för att som gammal hamna i händerna på personal där man blir sedd som en sak. En det utan behov.