En galen dag
Ilskan och skriken, ja om det kan jag inte skriva så mycket, men ibland är det ett under att min hjärna inte får ett vulkanutbrott.
Min vän är på bättringsvägen men lär bli kvar på sjukhuset ännu en vecka. Jag borde gå och lämna prover på labbet och boka en ny återbesökstid istället för den jag avbokade. Känns bara så himla jobbigt att ta sig till lassa tidigt på morgonen.
Jag har inte kunnat lämna det här med mobbningen av en liten flicka så idag ringde jag till barn- och elevombudsmannen. Han förstod precis vad det handlade om och refererade till ett snarlikt fall där tingsrätten dömt en kommun att betala dryga skadestånd till en mobbad elev. Helt klart är att det är skolans plikt att agera med kraftfulla åtgärder mot dem som mobbar och det har minsann inte skolan här på orten alls tänkt göra. Nä, det är ju den lilla flickan som ska ändra sig så att de andra eleverna kanske slutar mobba henne enligt rektorn .... Djävla idiot, säger jag till rektorn på aktuell skola. Skolans fina antimobbningsplaner med alla berördas underskrifter har tydligen inget värde när det verkligen gäller. Jag fattar inte hur man som lärare kan leva med sig själv när man tillåter mobbarna att fortsätta plåga sitt offer.
I kväll kom käraste Evelina förbi en sväng. Det kändes gott i hjärtat.