Persofest
Idag är det grått, kallt och blött. Sitter här inomhus i värmen lagom mosig och seg efter gårdagens festligheter. Western farm var en positiv överraskning. Stort, massor av folk, härlig stämning, söta cowboysar, god mat och skitbra musikshow. Det var en rolig kväll tillsammans med trevliga kollegor. Synd bara att inte alla hade möjlighet eller ville följa med. Skönt att vi alla blev hembussade även om det tog lite tid för oss som klev av sist. Till Western farm åker jag gärna fler gånger. Jag är så danssugen. Måste försöka få med mig en danspartner och skutta loss ordentligt.
I går var jag för första gången efter operationen in i en klädaffär. Oj oj så mycket fint det finns och så kul att komma i det man provar. Det blev inget inköp för koftan jag hittade var för dyr för min urgrypta plånbok. Min plan har varit att vänta med klädinköp tills jag gått ner 20 kilo och dit är det två eller tre kilo. Tror jag håller fast vid den planen ett par veckor till. Eller åtminstone tills sjukersättningen från Fk har kommit ... De är minsann inte snabba med utbetalningarna.
Varenda dag växer känslan av lycka för att jag fått göra den här operationen. Jag blir varken vackrare eller smartare men mycket mer tillfreds med mig själv. Det är värt en hel del. Jag bryr mig inte om allra rynkor och gäddhänget under armarna. Tänker ändå använda bikini och ärmlöst och låta det dallra fritt och luftigt.
Mr x har haft lan i natt med en kompis. Det verkar ha varit lugnt och städat. Skönt att kunna åka bort några timmar utan att huset är upp och ner när man kommer hem. Det enda som hände var enligt grabbarna själva att de glömde vakta kissen för ett öppet fönster på övervåningen och naturligtvis hittade de våran lille Emil sittandes på ett smalt fönsterbleck utanför fönstret. Han räddade in utan missöden. Jag är lite orolig för hur det ska gå till sommaren med alla öppna dörrar och fönster.
Nu väntar min mage på något ätbart.