2 kg + 2 kg + 2 kg + 500 gr + 500 gr = 7 kg
Vid den här tiden om tre dagar ligger jag i en sjukhussäng och är så nära min räddning som det bara går. Ja, så känns det.
I eftermiddags har jag varit och vägt mig på vc och vågen visade minus 7 kilo. Det har gått trögt på slutet och ändå har jag skött mig perfekt. Alltså sju kilo är ganska tungt att bära om jag packar det i en kasse ..... inte konstigt att jag känner mig lätt på foten ... ha ha!
När jag kom hem tankade jag snöslungan och började en besvärlig snöslungefärd mot altanen. Tack och lov kom mr x till min räddning. Han tog över befälet och fixade alltihop. Jag stod bara och pekade ungefär som min käre far gjorde en gång i tiden då småbrorsorna höll på med bilreparationer. Nu ska kissen få gå ut på altanen en stund varje dag. Hoppas att det blir soligt och varmt när jag kommer hem från lassa så att vi kan sitta där tillsammans och mysa, få fräknar och bilda D-vitaminer. Emil lär inte få fräknar men han kommer att gilla att ligga ute i solvärmen. Det är nog lite trist att vara innekatt.
Som det ser ut nu kommer jag inte att hinna klart det jag hade föresatt mig på jobbet och det irriterar mig. Chefen blir nog inte nöjd. Känner att stressen är hack i häl nu.
Nu ska jag åka tillbaka till jobbet och se om jag glömde min mobil där. Är den inte där har jag tappat den. Håller tummarna.