Tick, tick tiden går

Aldrig trodde jag att tre veckor skulle gå så fort. Men glad är jag för det och glömda är de tuffa första fastedagarna då blotta tanken på Nutrilettpulvret gav mig kväljningar. Nu gillar jag det nästan. Obs! Bara nästan.
Nyss gjorde jag köttfärsbiffar med vitlök och massor av knaperstekt lök samt gräddsås. Det doftar de underbart och mr x verkade nöjd. Nåja, en dag om si så där en och halv månad kan jag också äta köttfärsbiffar fast då får jag utesluta gräddsåsen.

Det har varit en hektisk dag, men ändå bra trots att jag vaknade med rejält ont i rygg och nacke. Fick gjort massor på jobbet och när jag kom hem dammsög jag bilen och avslutade med att tvätta den utvändigt också. Det var så soligt och fint så jag ville vara utomhus. Tänkte att eventuella förkylningsbaciller skulle blåsa bort. Är lite orolig för att jag håller på att bli förkyld och det skulle definitivt inte passa just nu.

Under helgen ska jag köra snöslungan till altan och slunga bort all snö och ta fram trädgårdsstolar och ett litet bord. Sedan kan jag sitta där i solskenet och skeda i mig välling.  För tesked är det som gäller från och med nästa vecka och många veckor framåt.


Jag älskar den här tiden som kommer med stormsteg. Trots slasket. Redan nu kokar luften av fågelkvitter på morgnarna när jag är ut och sticker i motorvärmaren. Då känner jag mig lycklig. Inte för att jag är olycklig på något sätt. Livet är faktiskt riktigt gott just nu.

Nu väntar tvätt och dammsugare på mig.