Hemlig beundrare?



Idag kom ett blomsterbud till mig på jobbet. Jag blev så glad och slet upp paketet som innehöll en jättesöt blombukett med bland annat stora rosa rosor. Så gick ögonen till kortet för att se vad som stod där. Stort grattis på din stora dag!
Ingen avsändare. Snopet men spännande! Jag gick igenom tänkbara avsändare, men gick bet. Tänkte att det måste vara någon hemlig beundrare som inte vågade sända dom till min hemadress. Någon som inte var säker på om jag fortfarande är singel. I kväll fick jag veta vem som skickat buketten, och att det inte stod någon avsändare berodde på en miss från butikens sida. Tack tack käre ♥ vän!
Nu närmar sig dagen D. Idag var jag och fixade fikabröd och en riktigt gräddig semla till mig och mr x. Kissen fick grädden från min. I morgonbitti drar vi iväg alla tre. Kissen, mr x och jag. Allt är packat och klart.  Nu är det bara kvar att fylla bensintanken. Det ska bli kul att rå om Evelina några dagar.

Att vara 60 år och ha en tonåring i huset är inte lätt alla gånger. Ibland hamnar hjärtat i halsgropen. Det gjorde det senast i går kväll. Jag förstorar ibland upp saker och ting, men ibland kanske jag är alldeles för blåögd. Jag förstår så väl hur svårt ensamstående mammor har det. Man kan aldrig, hur trött man än är, lämna över till någon annan som tar vid och stångas med problemen som dyker upp. Pappor som inte tar ansvar för sina barn borde få ett strängt straff. Helst något riktigt vidrigt som får dom att må dåligt varenda sekund resten av sitt liv och vrida sig i ångestfylld ånger. I det fallet är jag för hårda plågsamma straff. I och för sig hjälper det inte det övergivna barnet, men det kanske sätter press på ta sitt ansvar som förälder.

Nu ska jag ta mig en macka och lite vin och fira .... ja, inte vet jag vad jag ska fira. Kanske att jag fortfarande har siffran 5 först i min ålder.