Fotograferande farmor utan morot
Igår på luciafesten lyckades jag inte till min stora förtvivlan ta några riktigt fina foton på våran söta lilla lucia. Föräldrar och massor av småsyskon var i vägen så i kväll när jag var på lillebrors luciafirande vässte jag armbågarna och rusade fram så fort de slutat att sjunga. Trodde att jag fått riktiga toppenshots men så lyckat var det naturligtvis inte. Nåja, han är i alla fall förevigad om än med röda ögon, trängd mellan knubbiga pepparkaksgubbar i en något oskarp bild. Nästa år ska jag komma i tid och parkera mig längst fram.
Dagen började med kurs för webredaktörer. Jag är en sådan. Mitt jobb är mångfacetterat och det konstiga är att det känns som att ingenting räknas när det gäller löneutvecklingen. Ibland ser jag en bild framför mig av åsnan som kämpar och drar för att nå moroten som hela tiden hänger en bit framför munnen. För mig finns ingen morot.
Nu väntar bara sängen och en skön natts sömn.