Sköna söndag
Vaknade tidigt i morse och till min besvikelse var det disigt och grått. Bestämde mig för att sova en stund till och när jag vaknade vid tiotiden hade det börjat klarna. Tänkte mig ut i trädgården, men det blev bara tänk för mina små barnbarn kom på besök. De är så fina. Lilla Alexandra, 5 år, har tappat två framtänder och hon är precis så där femårspigg som bara en femåringen kan vara. Lille Viktor, 3 år, är en ljuvlig liten viljestark krabat som jag tror har fått alla sina släkters samlade drag i den vägen. Det är bra att inte ge sig när vill någonting riktigt mycket, fast lite besvärligt för föräldrarna. Strax efter att de åkt kom min yngste lillebror på besök. Han hade med sig sin kökssoffa som jag ska få låna. När han åkte hem fick han ta med sig den locklösa soffa jag har haft i köket i flera år.
Jag borde ha lite mer vilja så att jag förverkligar mina drömmar. Läste kontaktannonser idag. Det var en sorglig läsning.
Ungdomlig 60+ pojke, sjukpensionär, söker dito tjej med bmi högst 23. Var det inte bmi så var det långa skidturer, skogs- och stadsvandringar och därtill skulle den tilltänkta ha bra ekonomi. Jag blir matt bara av att tänka på hur trött jag skulle bli av att gå och gå hela dagarna. Fotona visade definitivt inga pojkar utan äldre ofriserade herrar med både en och två dubbelhakor. Karlar verkar generellt ha lite högre tankar om sig själva än vad vi kvinnor har. Vi är nog mer realistiska och inser våra begränsningar. Nä, jag drömmer nog vidare ännu en tid. En dag är prinsen här ♥
När brorsan åkte hem la jag mig på sofflocket med en pläd över axlarna och somande så gott. Sedan åkte jag och mr x iväg mot hemgården för att hjälpa till att bära in min gammelsoffa i ett av uthusen.
Planen var också att åka och tända ett ljus på graven men det hann bli så mörkt så jag vågade mig inte dit. I mitt hjärta brinner det alltid ett ljus för mina kära som inte finns med oss längre. Det är nu två år sedan pappa lämnade oss. Det är ofattbart att mamma varit borta i 20 år. Hon finns ännu så levande i mitt minne.
När brorsan åkte hem la jag mig på sofflocket med en pläd över axlarna och somande så gott. Sedan åkte jag och mr x iväg mot hemgården för att hjälpa till att bära in min gammelsoffa i ett av uthusen.
Planen var också att åka och tända ett ljus på graven men det hann bli så mörkt så jag vågade mig inte dit. I mitt hjärta brinner det alltid ett ljus för mina kära som inte finns med oss längre. Det är nu två år sedan pappa lämnade oss. Det är ofattbart att mamma varit borta i 20 år. Hon finns ännu så levande i mitt minne.