Mina vänner

Jag gillar människor som får andra att må bra. Sympatiska människor. Såna är alla mina vänner. Riktiga hyvens människor som jag kan lita på och som inte har några behov av att blåsa upp sig eller vara elaka mot andra. Klart att vi i undantagsfall kryddar tillvaron med lite skvaller. Nä, vi är inga övermänniskor på något sätt. Bara unika och samtidigt vanliga människor.

Det finns elaka människor. Jag känner till åtminstone en. Det är en morrhoppa som mår gott när hon lyckas klämma åt någon med orättfärdiga beskyllningar. Jag tror att hon gör det för att dölja den ynklighet som finns under den uppblåsta fasaden. Det hon inte förstår är att de människor hon utsätter kanske får sår för livet. Kanske mår morrhoppan mindre dåligt när hon överför sin egen skit på medmänniskor. Det finns diagnoser för sånt. Och inte ber den elaka morrhoppan om ursäkt heller när det uppdagas att hon har helt fel. Nåja, det finns många konstiga djur i vår herres hage.

Nu är det kallt brrrr, känner mig lite halvdassig. Kanske är förkylning på gång. Måste städa under helgen för sedan får jag herrbesök. En vän. Inget mer, men det är gott nog. Har precis ätit sallad och räkor med massor av citron. Gott!
Nu väntar lite mer tevetittande och sedan skutt ner i min renbäddade säng och znark znark. Helt plötsligt orkar jag inte läsa på kvällen. Fattar inte vad som hänt. Måste skaffa en bra cd-bok att lyssna på. Det är så härligt att leva sig i något, glömma omvärlden och bara njuta av berättelsen. Vi har det trots allt ganska så bra här uppe i norr även om skolmaten är kass och vädret kallt.

Jo, jag har beställt en diskret grå baddräkt. Tänker börja simma. Promenaderna lyser med sin frånvaro men till badhuset ska jag med Maria. Förra gången när jag bantade bort 29 kilo promenerade och simmade jag två gånger i veckan. Jag åt frukost, lunch och middag plus ett kvällsmål och flera frukter. Det gick så bra och jag var så otroligt motiverad. Jag minns fortfarande kvällen när jag tog på mig ett par gamla favoritlångbyxor i storlek 38 och de var alldeles för stora. Vilken känsla det var.
Jag har lånat Lillemors fina rosbild.