Offentlig dagbok

Tror att en blogg är ungefär som att skriva dagbok fast i bloggen är man inte lika privat som i en riktig gammeldags dagbok med hjärtlås och pytteliten nyckel. Jag minns att jag skrev det allra hemligaste på engelska ifall att mamma skulle få för sig att smygläsa. Min första dagbok i tioårsåldern började med att jag hade sett en ekorre och tonårsdagboken handlade enbart om frisyrer, kläder och massor av love you. Det var viktigast då. Idag är det barnbarnen som är viktigast. När jag tänker på vad jag ska skriva i bloggen så handlar i stort sett allt om dem. Men hur kul är det för andra att läsa om mina barnbarn, även om de alla är små underverk i min lilla värld.



Jag funderar en del på att sökra reda på drömprinsen men hitintills har jag bara kysst fel grodor. Men skam den som ger sig.
I går kväll hittade jag en flaska i äldsta barnbarnets sminkväska som jag tidigare testat som ansiktspuder men nu visade hon mig hur det ska användas. Man lyfter upp en hårslinga i taget och pudrar lite på hårstråna vid hårbotten, gnuggar lite och vips får man stadig höjd på frisyren. Håret liksom tovar ihop sig i hårbotten. Sedan är det bara att spraya rejält. Kan rekommenderas till tillfällen då man vill ha hållbar frisyr t.ex. när man ska på grodjakt. Inte konstigt att det kändes stramt som ansiktspuder.


Jag är tyvärr ingen duktig matmamma som står vid spisen med bubblande och doftande kastruller som får smaklökarna att svämma över. Nej, jag är ganska lat och måttligt intresserad av matlagning så idag när de små barnbarnen kom beställde vi kinamat som alla tycker om. Sedan lekte vi både kaffeservering, fotbollsträning och polis. När de ville att vi skulle springa ikapp i uppförsbacken var jag tvungen att ge upp. Ni förstår farmor har ont i knäna, sa jag, men då föreslog de snälla hjälpsamma små barnen att de håller mig handen.






Allmänt