Äntligen semester!
Allt arbete som hopats sig på jobbet är avklarat och jag var milt sagt jättelättad att slippa umgås med de afrikanska kackerlackorna som gästar min arbetsplats. Förmodligen följde de med bananstocken som chefen tog hem till oss för någon månad sedan. Tanken var i alla fall god och bananerna var små och söta. På måndag kommer en saneringsfirma och utrotar kräken.
I eftermiddags såg jag fram emot att få korka vinet som väntar i kylskåpet, men så ringde telefonen och ett både besviket och ilsket barnbarn uppmanade mig att omedelbart hyra ett släp och komma och hämta honom och hans vespa där bromsoket lossnat och låst bakhjulet. Innan jag åkte iväg frågade jag Gud vad jag gjort för fel som måste hålla på med sånt här rackel hela livet. Jag väntar fortfarande på svar. Naturligtvis var släpen uthyrda och jag stod där med fem nyinköpta bandrullar och en stor godispåse. Det sistnämnda som tröst. Mitt kära barnbarn hade under tiden ordnat med släplån så det var bara att köra tillbaka och hämta det. Nåväl, vi fick på vespan och kom oss hem utan missöden. Vi vände till och med med släp och allt. Känner mig ganska stolt. Ok det var han som höll i ratten. Men jag satt i alla fall på förarplatsen.
Fem långa lediga veckor ligger framför mig. Så skönt det ska bli, med eller utan sol spelar inte så stor roll. Sova länge, länge länge länge länge. ZZZZZzzzzzZZZZzzzzZZZZzzzZzzZzZzZ