Bullbak i sommarvärmen




Idag har jag bakat kanelbullar. De jäste snabbt i sommarvärmen. Nu är det jag som jäser.
Numera går det nog minst ett halvår mellan gångerna jag bakar och det beror bara på att jag egenhändigt äter upp det mesta. Bullar och kall mjölk är bland det godaste jag vet.

Jag blev så glad häromdagen när jag hittade en artikel där det påstods att man kan gå ner i vikt bara genom att tänka. Nåja riktigt så enkelt var det nu inte. Självklart fattar varenda människa som är för tjock att vi äter för mycket i förhållande till hur mycket energi vi gör av med. Vi är precis lika intelligenta som magra och normalviktiga personer.

Tankemetoden går ut på att man ska lära sig känna skillnad på verklig hunger och andra behov.
Målet är att man bara ska äta när man är hungrig. När man är ledsen, stressad, trött, ensam eller arg ska man ta en promenad, se en film, ringa en vän eller något annat som man inte blir fet av. Eller bara låta känslan passera.

Jag tycker det låter så trist att bara äta när man är hungrig så magen skriker. För mig känns det otänkbart att välja bort livskvaliten som finns i gemenskapen runt bullfatet.

Ikväll var jag och syrran och putsade blommorna på kyrkogården. Det var förvånande fint på alla tre gravarna. Det får man väl tacka regnet för. På hemvägen fick vi se ett fint rådjur med ett litet kid. Några kilometer senare satt en liten rävunge och putsade sig mitt på vägen.

För de som läste gårdagens blogg kan jag meddela att fontänen nu är djursäkrad. Nu kan fåglarna putsa sig säkert i vattenstänket.