En riktigt bra eftermiddag

Efter ett antal Panodil gav äntligen huvudvärken med sig och jag och syrran bestämde oss för att åka norrut til "mormors" där våra kusiner befinner sig. Direkt efter att man svängt in på grusvägen som kantas av mossbelagd tallhed känner vi historiens vingslag. Resorna till mormor var höjdpunkter i våran barndom. Vi kände oss ♥ligt välkomna. Alla pratade och skrattade. Maten var alltid god och den hemkokta mörkröda hallonsaften var helt underbar. Den manuella telefonväxeln med de små hjärtformade luckorna som plingade så vackert när de föll ned var en speciell lockelse för oss barn.

Jag älskade min snälla mormor. Morfar fanns inte längre i livet när jag föddes. Idag var det nästan som förr. Glada skratt och många minnen. Vi gick en nostalgisk tur genom rummen och våra olika minnen fyllde på våra livspussel med nya bitar. I ett av rummen föddes jag. I en stor spånkorg på vinden låg gamla vackra mattor som mormors syster vävde för många årtionden sedan. I ett annat rum hittade vi den stora tomten som alltid togs fram till julen. I hörnan intill den röda kökssoffan hade hunden sin plats.
Vi pratade och pratade och många timmar bara susade iväg. På hemvägen åkte vi till graven. Guldtexten på stenen är bleknad och lavan breder ut sig, men så länge våra minnen lever finns våra kära.

När jag kom hem trött efter många mils bilkörning fick jag en glad överraskning.
Vi har vunnit kampen som vi fört mot en myndighet! Halleluja!